WHAO!-upplevelser

Skicka din WHAO!-upplevelse till webbmoster!

Vad är en WHAO!-upplevelse? Den kan vara känsla av fullständig lycka, känslan när en pollett trillar ner, känslan när våren plötsligt gör sig påmind eller när man kommer på att det faktiskt är väldigt härligt att leva.

WHAO-upplevelse

Igår kväll var jag på ridkurs hemma hos Christine med min häst Indy. Efter kursens slut var det dags att gå bort till Lilla Trällekilla, där min transport stod, och lasta häst och åka hem. För första gången skulle jag nu prova att lasta helt själv. Skulle det gå åt pipsvängen till så fanns det hjälp ett telefonsamtal bort.

Jag sadlade av och stuvade in utrustningen i bilen och sen började vi. Indy följde lugnt med mig in. Hon blir lite osäker när jag sakta flyttar mig bakåt i transporten längs hennes sida. Jag klappar och pratar hela tiden. Provar att flytta bak ett par steg och sen framåt igen. Duktig! Det blev några utbackningar innan hon var helt tillfreds med vad vi sysslade med. Jag ignorerade dem och bara började om från början igen. Till slut stod hon lugnt och fint kvar medan jag grejade bakom henne. Hon hade hela tiden full koll på vad jag gjorde och det är viktigt att man ser till att hästen har det. Inte försöka luras. Det får bara till följd att hästen inte litar fullt ut på dig.

När jag till slut sträckte mig efter bommen och lyfte upp den lite så tog hon ett steg bak. Jag sa whoo och hon stannade. Jag höll fortfarande i bommen som nu låg an mot hennes rumpa, vilket tidigare har inneburit att hon pressat bak och man har varit tvungen att släppa taget om bommen. Hon stod kvar! Kastade sig inte bakåt, utan stod lugnt kvar och väntade på vad jag ville att hon skulle göra härnäst. Hon funderade inte ens på att backa ut nu. Jag bad henne att gå fram ett par steg och det gjorde hon och jag lade lugnt på bommen. Klart! Vi klarade det! (Observera att jag skrev vi för det hade aldrig gått vägen utan ett gott samarbete med Indy.)

Gissa om jag var nöjd och glad för bådas vår skull. Katrin och Anna, som var där, kan nog instämma. Indy stod lugnt och fint i transporten medan jag städade rent på gårdsplanen. Sen fällde jag upp rampen och vi styrde kosan hemåt mot Torna Hällestad. Urlastningen var lugn och kontrollerad den med och en nöjd Indy fick komma in i sin box och avnjuta kvällsmaten.

För sex veckor sen tog det 2,5 timmar att lasta Indy när vi skulle hem från kursen. Det var jobbigt. Vi var båda trötta efter ridningen och det var mörkt, blåsigt och kallt. Igår gick det smidigt och utan att en massa extra energi krävdes.

Vad är kontentan av detta? Jo, varenda timme (och det är många) jag har lagt på att lastträna är guld värd. Ni anar inte vad skönt det känns.

Eva och Indy

Välkommen tillbaka till hästryggen!Igår hade jag bokat med Eva ute i stallet. Hon hade äntligen bestämt sig, hon skulle upp i sadeln igen. Jag var väldigt nervös för hur Indy skulle uppföra sig, hon har nämligen bara latat sig ett par veckor och har njutit av den blöta sommaren.
 
Jag var tidig och borstade av Indy och kollade över henne. Hon ser ut som en tunna på 4 ben. Så bredryggad och stabil som en ardenner tänkte jag för mig själv. Eva kom och fick ta hand om sadling och sätte på tränset. Jag tog mig friheten att mocka ur boxen.
 
Lite nervöst var det när Eva skulle upp Indy var som en seg tjurkärring. Men det gick kanon, Indy stod så lugnt och fint. Så bar det iväg en liten tur. Allteftersom vi kom igång desto mer avslappnad blev Eva (och därmed även jag). Man blir så glad av att se henne i sadlen igen så ni anar inte. Det värmde mitt hjärta!
 
När vi vände för att gå hemåt igen så sa Eva till mig att gå lite i förväg så hon kunde ta en liten jog. Jag travade gärna iväg en bit och jodå, så lugnt och fint kom Eva och Indy efter mig. Härligt!
 
Det var en mycket nöjd Eva som hoppade av, och lika nöjd var jag. Sitter och ler när jag skriver detta och tänker på hur härligt det var att se och uppleva igår.
 
Välkommen tillbaka till hästryggen, Eva!

Ann-Louise Borg

Apollo gör mig glad!
Jag vet inte om detta räknas som WHAO!-upplevelse, men varje gång jag ser min lilla häst i hagen så blir jag så glad.

Han är sur på mig nu, för att jag inte har hunnit rida honom på några veckor och det visar han tydligt. Men när jag borstar honom i boxen på kvällen så förlåter han mig och slickar mig på jackan och puttar på mig med mulen.

Då blir jag glad.
 

Sara Alvrud

Jag är lycklig!Jag vill bara berätta att jag är så nöjd med min häst just nu! Jag har fått en massa bra tips av duktiga Ann-Louise (aktivitetsgruppen) och nu har jag börjat se resultat.

Pållen som heter Callie är så mjuk och fin i sidorna. Hon söker sig ner fint med nosen. Nya muskler har poppat upp på sidorna och igår såg jag en ”bulle” på högra sidan av hennes hals där hon alltid har varit lite mindre musklad än vänster.

Ingrid Fransson  

Äntligen är våren här!Man kan slänga av sig vinterkavajen och visa upp sig i all sin glans.
Då klättrar jag upp på mitt berg så att alla kan se vem som verkligen är kungen på Åvik!

Winni (genom Helena Ahlgren)

En vriden WHAO!-upplevelse. I flera år var jag helt övertygad om att min häst hade svårare att jobba i vänster varv. Allt tog längre tid och kändes svårare. När jag startade ridskolan upptäckte jag att alla hästar hade problem i vänster varv. Mina egna, ridskolehästarna och alla träningshästar. Hmmm! Ungefär samtidigt fick jag ont i rygg och axlar och besökte en naprapat. Plötsligt hade mina hästar inte längre någora problem – inte ens i vänster varv. Det var en äkta WHAO-upplevelse. Och sensmoralen? Plåga inte era hästar med en vriden eller sned kropp. Gör något åt det!

Christine Pamp

Släpp hästarna loss det är vår! Årets första riktiga arbetspass i paddocken är avklarat! Och vilken känsla! Allt jobb som jag och Loppan har gjort i ridhuset och på frusna vintervägar har gett resultat! Finns det någon tävling i närheten?

Tror nog att hästen var lika stolt som matte när vi traskade hemåt. En solig vårdag utan is, en träning som funkade perfekt. Kan man önska sig mer? Hästlivet är härligt!

– Malin Nilsson och Loppan