Resan började egentligen för två år sedan då jag var uttagen som reserv till SQHA:s ungdomslandslag (YWC går vartannat år). Då ansågs jag vara lite för ung och hade väl kanske inte riktigt haft så mycket tid att lägga ner på allt arbetet runtomkring (som mest på den tiden hade jag med mig 4 hästar per tävling!).

Nåväl, efter att man fått anmäla sitt intresse om att vara med i laget, fick man skicka in sina resultat då man till detta år hade bestämt att det var de med bäst resultat som skulle tas ut. Vikt lades också vid teamkänsla och att kunna rida olika hästar. Det hölls sedan ett antal träffar runt om i Sverige där coachen, Jeanette Blomberg, plockade ut de fem som skulle ingå i laget. De andra fick åka med som reserver.

Sen fick vi börja att samla in pengar genom att bl.a. sälja almanackor, skaffa sponsorer osv. Totalt behövdes det ca 100 000 kr, för att få iväg laget.

Stort tack till alla sponsorer som gjorde det möjligt för laget att åka! Varje deltagare fick betala ca 10 000 kr, resten fick vi in i sponsring.

Tävlingen avhölls i Ontario, Canada och totalt var vi där i 10 dagar. Fem dagar var träning med topptränare, lära känna hästarna och en del utflykter, bl.a. till Niagarafallet. Tävlingarna varade sedan i 5 dagar. För att man skall kunna hålla en tävling för ungdomar på en vettig prisnivå rider man på lånade hästar. I Ontario hade man, för att genomföra denna tävling, lånat ihop ca 250 st quarterhästar. De delades sedan upp i fem olika grupper efter hur "bra" de var. Klasserna var Trail, Western Riding, Western Horsemanship, Showmanship, Cutting, Reining, Hunter under Saddle och Hunt Seat Equitation och alla hästarna man tilldelades skulle vara med i minst en klass var.

Svenska laget fick en häst som kunde byta galopp men var alltså tvungna att "lära" en till av hästarna att byta på 5 dagar. Jag jobbade en del med det och fick till slut till några byten, men inte bra nog för att genomföra en Western Ridingklass. Vi hade också en häst som var väldigt bråkig men som också var tvungen att gå in i en klass. Jag tog på mig den uppgiften och testade. När jag kom in på banan gick allt väldigt bra men efter ungefär halva mönstret började han slänga sig å bocka så jag fick tacka för mig och gå, men han var inne i en klass i alla fall.

Jag red också Cutting, vilket jag bara gjort några gånger förut i mitt liv. Tränarna i Cutting sa att detta nog var den bästa hästen men också den svåraste. Det var en av dem som höll i Cutting-clinicens tävlingshästar. Mitt mål när jag red hästen första gången var att hålla mig kvar, vilket inte var det enklaste. Men efter ett tag började det gå väldigt bra och jag placerade mig på nionde plats av ca 50 ekipage. Det var bland det roligaste jag gjort i mitt liv och jag hade kunnat åka hela den resan bara för de 2½ minuterna inne på banan.

Jag hade också en favorithäst där, som var en stor grå huntervalack. Det var också en häst som knappt gick att styra första gången vi red honom men efter några dagar började han gå riktigt bra. Med honom kom jag fyra i Hunter U Saddle av 50 ekipage. Medaljer delades ut t.o.m. 10:e plac. i varje klass.
Svenska laget kom på 7 plats av 18 nationer, vilket vi var nöjda med.

Hela resan var fruktansvärt lärorik och det är nog det bästa jag gjort i mitt liv. Jag har många tips och nya idéer ifrån de andra länderna och tränarna.

Att rida så många olika hästar som man behövde använda många olika tekniker på. Man kunde inte bara köra sitt vanliga race och rida som man gör hemma på sin häst utan man fick verkligen tänka och engagera sig för att testa olika saker och se vad som fungerade bäst på just den hästen. Jag lärde mig också att man absolut inte är så bra som man tror man är. Man har så mycket att lära, så många fler hästar att rida.

Jag fick också erbjudande att åka till USA efter denna resa. Jag åker till Fredrik Thomsson på Nedpoint Quarterhorses i Oklahoma den 10 september, och det ska bli mycket lärorikt.

Med detta vill jag tacka er mycket för att ni gjorde denna resa möjlig för mig. Jag ska göra mitt bästa för att dela med mig av mina lärdomar och ni får gärna fråga vad ni vill så ska jag berätta.

Jacqueline Lång Andersson

September 2008